fredag 31 augusti 2012

onsdag 29 augusti 2012

Opeth




Just nu skriver jag om sånt som är så läskigt att jag gör mig själv mörkrädd. Opeth bjuder på fin inspiration när höstmörkret inte räcker till.

söndag 26 augusti 2012

Diggi-lo, diggi-ley

För mig som småbarnsförälder, långt ute i bushen, är detta helt oumbärliga skor. Verkligen. Det finns för lite guldskor i världen.

Guldiga klackeskor från 60-talet. Löööv.

tisdag 21 augusti 2012

Koskräck

Blodtörstiga saker det här, dom bara låtsas äta gräs.


Våra snygga grannar kvigorna. //Mvh Bonnhustrun med koskräck.

Noveller

Nästa mål är att få ihop nåt läsbart att skicka in till Umeå Novellpris, med deadline 1 oktober 2012. Noveller är ett bra format om man vill skriva, men har ont om tid.

I våras vann jag andra pris i Smålandspostens novelltävling med bidraget En fjärils vingslag. Jag är sjukt stolt och konstigt nog även generad. Det var skitjobbigt att ta steget att låta andra läsa vad jag skrivit, men man vänjer sig kanske?

måndag 20 augusti 2012

Skriva

Om det finns ont om tid till att läsa, så är tiden till att skriva obefintlig. Att knåpa ihop något kort funkar, men just nu känns det omöjligt att samla tankarna och få ihop något längre.

Jag skrev en roman en gång. En ganska mörk deckare som blev långt ifrån bra. Kanske berodde det mest på att det tog nästan fyra år att få den klar, vilket innebar att mitt sätt att skriva förändrades och att stilen kändes ur tiden (läs: mossig). Förlagen gillade inte heller. Jag fick ett personligt mail från en vänlig själ på ett utav förlagen, som visserligen inte innehöll någon personlig feedback, men det kändes fint att få något annat än bara standardrefuseringen.

Just nu längtar jag efter att jobba på ett skirvprojekt som jag påbörjade några dagar innan lilla K föddes. Det finns två kapitel i en historia som jag inte riktigt vet vilken kategori den hör till. Arbetsnamnet är "Rött". Det kommer nog att ändras under resans gång.

Böcker


Bokhyllan, komplett med barnalvedon.


Bokhyllan var bland det första som packades upp efter flytten. Nu ser jag nästan (bara nästan) fram emot en kall vinter, så det kanske blir tid över till att läsa.

torsdag 16 augusti 2012

En mindre välplanerad flytt


Juli blev en svettig månad, och det berodde inte på att det var vackert väder. Vi vaknade upp den första juli och insåg att vi på 28 dygn skulle hinna måla om i det ”nya” huset, packa allt vi äger , flytta det  och sen städa ur det gamla huset. Detta med en två månader gammal bebis att hålla liv i, samtidigt som mannen balade hö i slåttern (dvs tillverkade vita ägg i en höpress under alldeles för många timmar per dygn). Mot slutet av juli, när det kändes som att bo i ett dårhus, övervägde jag att lägga alla våra saker i en hög och låta Solstickan sköta packningen. Rationellt = bra.
Hur mycket kan man tacka familj och vänner för att dom hjälper till? Inte nog. Det känns som om en del av dem borde erbjudas vår förstfödda i utbyte mot allt jobb, men vi behåller henne då vi är väldigt förtjusta i flickebarnet.

Det som förvånar mig mest är hur jag kunde låta det bli ett sådant kaos, då jag normalt sett är ett controlfreak ut i fingerspetsarna.

tisdag 14 augusti 2012

Lycka

Lycka i två steg:
1. Upptäcka att jordens vidrigaste heltäckningsmatta inte är fastlimmad.
2. Hitta ett hyfsat plankgolv därunder.


Heltäckningsmatta på väg till dom sälla jaktmarkerna (sambons teori om någon, mot förmodan, skulle ha sett honom in action med svarta plastsäckar här på gårdsplanen: "Ha han äntligen gjort se av ve den där sur-kärringen...?")

fredag 10 augusti 2012

1957

Huset vi bor i byggdes 1957. Det är inte mycket som har förändrats eller bytts ut sedan dess, man kan säga att femtiotalet är konserverat här. I hallen och köket ligger rutiga linoleumgolv och garderobsdörrarna öppnas och stängs med nycklar.