onsdag 31 oktober 2012

Dagsljus är kul

Sandylakes. Man kan luras att tro att fotot är svartvitt. Men, nej, det är fullfärg.

Igår, klockan 09.15, såg det ut så här utanför köksfönstret. Snöglopp och grått. Dagsljuset lyste med sin frånvaro, kan man säga. En till mig närstående man studsade ut och skyfflade snö, skottade upp längs husväggarna (för värmens skull), och var allmänt uppåt. Jag är mindre entusiastisk, gillar inte kyla, snö och mörker. Tur att vi bor så nära polcirkeln. Liksom.

söndag 28 oktober 2012

But why!?

Det här med att ställa om klockan hit och dit, jag förstår inte syftet. Idag blev det vintertid. Det enda som hände var att det blev mörkt ännu jä-la tidigare ikväll. Trevligt. Verkligen. Vintertid är den"normala" tiden, om jag har förstått det här rätt. Varför kan man inte bara införa sommartid permanent och kalla den för normaltid?

Lilla K klarade omställningen freakishly bra. Hon vaknade kvart i sex i morse och ville ha mat, för att sen sova till åtta. Allt som vanligt, bara det att hon förskjutit det en timme. Märkligt, men skönt för föräldrarna.

Andra småbarnsföräldrar är nog inte lika nöjda. Inte förskollärarna heller, kan tänka mig att det är en del gnäll kring mat och sov imorgon. Jag har svårt att hitta en yrkesgrupp, eller en grupp av människor över huvud taget, som gynnas av det här svamlet med tidsomställningar. Ska vi inte hoppa rätt in i tvåtusentalet och avskaffa?

lördag 27 oktober 2012

På promenad i Grannbyn

Ett gammalt vattentorn. Jag gillar.
Bilden blev väl lite ful. Men den fula slänten i skugga,
med gräs som sticker upp ur snön, är lite läskig på nåt vis.
Den här bilden hamnar i min inspirationsmapp.
Aha...ska vi gå ditåt?
Fortfarande Big Fan Of Luftledningar.
Jag gillar telefonledningar bättre, men även dessa elstolpar funkar.
 
Skugga över inlandsbanan.

fredag 26 oktober 2012

Hur gööör man?!

Jag skrev en roman för en tid sen. Den blev inte bra. Det tog alldeles för lång tid att skriva, det som kändes aktuellt när jag började var hopplöst mossigt när jag var färdig. Språket förändrades över tiden, från ungdomligt i början till något byråkratiskt, nästan, på slutet.

Nu har jag påbörjat en ny roman som går under arbetsnamnet "Rött" (blod är ju rött, liksom). Men jag känner mig så osäker. Darrig, på nåt vis. Hur gör man, ejenklien?

Att ställa in sidmarginaler etc, det är det enkla. Det finns emineneta guider i ämnet. Att välja genre är lätt det också, i alla fall för mig. Jag gillar det lite mörka, har ofta älskat att läsa gotiska romaner. Svindlande höjder var bland det första jag läste som var "vuxenlitteratur" och jag var fast! (men är det en gotiskt roman...? //Mvh IckeLitteraturvetare). Jag tror det funkar bäst att skriva något som man skulle ha gillat att läsa, så mitt blir mörkt, det står ett hus i centrum, någon dör, det händer konsiga saker. Sambon har slutat fråga om någon dör, numer frågar han hur många jag tar av daga. Han känner mig så väl.

Det svåra är det som inte är så självklart. Att bygga spänningen lagom fort. Att inte beskriva för mycket, utan att lämna lagom mycket upp till läsaren att skapa en egen inre bild av. Finns det något mer irriterande än när läsningen stundtals känns som en doktorsavhandling, som tex när Jean M. Auel skriver? Visst är det bra att vara påläst, det är lättare att skriva trovärdigt då, men hur intressant är det för läsaren att plöja sida efter sida med fakta? Det är inte vad som driver storyn framåt.

Vad är det då som driver storyn? Relationer, kanske. Just nu brottas jag med hur man får relationer och handling att kännas naturliga istället för konstruerade.

Men kanske är det bra ändå att det inte finns något facit för hur man skriver sin roman. För att lyckas tror jag det är viktig att hitta sin egen stil och sin egen röst.

tisdag 23 oktober 2012

Dop

Vackra blommor från Ks mormor och morfar.

Vi hade dop för lilla K i lördags. Vi höll till i grannbyn, i ett kapell som ligger i skolan (hey, här i glesbygden har vi lite annorlunda lösningar, man kan ha ett kapell i anslutning till skolans gympasal). Hon döptes i vatten från kallkällan här hemma. Normalt hälls dopvattnet ut på kyrkmuren efteråt, men istället skickade prästen med oss vattnet hem för att hällas ut här. Vi valde muren i trädgården för ändamålet.

Det blev en väldigt fin kväll med många gäster och tokglad bebis (hon älskar folksamlingar!). K fick många fina presenter, men vi har ingen aning om vart vi ska ha allt. Vi hyr världens minsta hus, det finns en övervåning men den är inte inredd. Det finns små möjligheter att få till ett fint barnrum. Man har att välja på ett rum som luktar konsigt, en matsal (som nog blir vårt sovrum om vi bor kvar), eller ett sovrum där husets samtliga garderober finns. Det lutar åt att sovrummet med garderoberna blir hennes, vi sover där alla tre just nu. Det är dock inte så mysigt som barnrum och så är det svårt att hänga undan tvätt när hon sover (dvs allt hamnar i stora högar i huset). Vi måste antingen flytta någon annan stans eller inreda övervåningen när hon blir äldre. Fråga är bara, VAR vill vi bo...?

Hur ska jag få mat
och var ska jag bo?
Det är mycket som går runt
i huvudet på en gris.



3,13!

Igår kväll gick det undan!

söndag 21 oktober 2012

En annorlunda längtan

Jag längtar efter att använda en handväska som inte är en skötväska. Så de så.

torsdag 18 oktober 2012

Jag fick ett mms

O skickade ett mms: "Kolla tönten som tar kort på gräs"

"Tönten" var jag.
Gräset jag försökte fota var detta.
Det var väldigt fint live, men gjorde sig inte så bra i min telefon.
(Det bör tilläggas att meddelandet avslutades med "älskar dig mest av allt".)

onsdag 17 oktober 2012

Fulhöst. (Det ironiska inlägget.)

En åker med flytgödsel på. En rutten lada står i skogsbrynet.
Regnskydd och lera.
En naken asp.
Röda grenar. Alla löv har dött.

tisdag 16 oktober 2012

2,67 meter!

Klantigt. Tur att det går att laga.

Nu finns det 2,67 meter gardintyg. Och då lyckades jag ändå riva av inte en, inte två, utan tre trådar igår.

Grusväg är kul

Bilen tvättad samma morgon. Hur kul som helst. Verkligen.

Gårdslampan

Gårdslampan, på en effektsökande bild.

Det är mörkt om kvällarna där vi bor. Väldigt mörkt, faktiskt. Vi har total avsaknad av gatlysen, så därför finns det en gårdslampa här utanför. Jag trodde det skulle kännas bättre om kvällarna med den tänd, men icke. Nu är det en cirkel av ljus på framsidan av huset. Utanför den, där man tidigare i alla fall anade skuggor, ser man nu verkligen ingenting. Det är kolsvart. On the plus-side however, så ser man vart man sätter fötterna på gården. Och fantasin den rusar, vad finns där ute i mörkret, ejeklien?

måndag 15 oktober 2012

Äntligen!

Äntligen!

Äntligen är hissgardinerna på plats i köket. Från att ha varit kallt och sterilt blev det ganska hemtrevligt. Och fast de oftast är uppdragna, så känns det som om insynen blev mindre.

söndag 14 oktober 2012

Framför kameran

Mamman, med leopardpannband och sambons (varma!) jacka.

Av någon underlig anledning fotar jag ofta barnvagnen när jag är ute och går. Härom dagen hade jag sällskap, så även jag hamnade på bild. Detta är något mycket ovanligt, jag är oftast bakom kameran.


lördag 13 oktober 2012

Småbilar

Dunderkul, tyckte K!
Vi åkte och hälsade på hos Ks mormor och morfar ett par dagar. Det var väldigt trevligt, och K sov som en liten sten i sin mors gamla spjälsäng. Roligast, förutom allt bus, tyckte K det var att leka med småbilarna. Goda var dom också, lilla fröken tandsprickning äter på allt möjligt just nu.

En stor tjej

En stor tjej i egen stol.

Vi satte ner lilla K i stolen vid bordet, och hon älskade.

//Mvh Mamman med båda händerna fria.

måndag 8 oktober 2012

söndag 7 oktober 2012

Jag hjärta Skottland

River Spey, en blåsig dag i april.

Med risk för att tjata, men jag gillar verkligen Skottland. Bilden ovan är från en kanottur på River Spey. Paddling är väl inte riktig my kind of cup of tea, men det var milt sagt väldigt fint. Jag längtar verkligen tillbaka.

lördag 6 oktober 2012

Klockrent

"Man får inte skriva för rätt fram, för då kommer man för fort till slutet."

En klockren kommentar om att försöka brodera ut historien lagom mycket. I like :-)

fredag 5 oktober 2012

Ibland blir det mörkt jefel-fort

Vi är på besök hos Ks farmors mor och far.
Mamman tar med sitt barn på promenad i skogen.
Bron är målad i en pigg gul färg.
Mamman ser en gammal åker.
Det är väldigt ensligt här.
Det skymmer fort.
Mamman fotar ett träd och tycker att det är hög tid att vända tillbaka.
K sover i vagnen, helt oberörd av mörkrets intågande.
Skogen står hög och mörk längs vägen.
Mamman tar längre steg och oftare.
Bron är verkligen gul. Fotot tas utan att sakta in på farten.
Tillbaka i ljuset och värmen igen.
Vi åker hem genom läskiga skogen.
 

Big fan of luftledningar

Luftburen telefoni av det äldre slaget.

Jag tycker att luftledningar är fint. Tyvärr håller det inte på att finnas kvar på så många ställen, av logiska skäl (läs: snö och vind) är det säkrare med nedgrävt.

torsdag 4 oktober 2012

No shit!?

Keep away from fire. No shit?

För det vet väl alla, att man kastar sin bebis på elden när pyjamasen är på?

Iron Maiden, 13/7 2013!

Vi har biljetter!! Ska åka med nära och kära, det kommer att blir så kul :-)

tisdag 2 oktober 2012

Handarbete

Jag hatar att handarbeta. Verkligen hatar. Därför var det lite chokerande att upptäcka att jag gillar att väva. Kanske är det för att man använder hela kroppen och att det därför mera liknar sport än handarbete? Så, en kväll i veckan flyr jag hemmet och går på vävkurs. Just nu försöker jag tillverka gardintyg, har hunnit två meter av fem. Om jag snabbar på kanske jag är färdig innan K tar studenten.

Hemvävt
 
Kommer aldrig att våga sätta saxen i tyget för att sy gardiner.

måndag 1 oktober 2012

Skuggan över barnvagnen

Skuggan över barnvagnen (eller, från barnvagnen)
får illustrera bokserien.

När jag var barn läste jag en serie böcker av Maria Gripe. Jag hittade en bok som hette Skuggan över stenbänken i skolbiblioteket och sedan var jag fast. Det fanns tre böcker till, efter den första, och jag vill minnas att jag sträckläste dem (under täcket, med ficklampa, i smyg, för att inte behöva lägga ifrån mig och sova i onödan). Böckerna innehöll allt, tyckte jag; spänning, mystiska händelser, spööök (eller...?) och så utspelade de sig i början av nittonhundratalet vilket gjorde allt än bättre. Jag har inte vågat läsa om dem som vuxen, alltför rädd att bli besviken.