måndag 30 september 2013

Helt okaraktäristiskt bakade jag en dag

Jag följde med en kär vän och hennes dotter till en
bagarstuga förra söndagen. Lilla K fick inte följa med, hon är för
liten för att släppas lös bland öppen eld och stora mängder mjöl.
Men hon hjälpte glatt till att packa kylbag.


Bagarstugan ligger ute i skogen, där finns varken elektricitet
eller rinnande vatten. Men det finns en skön stämning.


Det var tur att solen sken, när det är mulet blir det så mörkt
där inne att man nästan inte ser vad man gör.


En grynig bild av ugnen. Det är väldigt varmt där inne.
Bröden gräddas fort, och man måste använda ett spink
(till höger om fjälen på bilden ovan) för att snurra på kakan så att den
blir jämnt gräddad och inte börjar brinna.
(Och fjälen är den stora runda grejen till vänster som ser
ut som en pizzaspade.)


Man tänker: "jag hinner fota brödet i ugnen".
Men det hinner man inte.

söndag 29 september 2013

Familjefritt i helgen (26 813 tecken, 21 sidor)

Familjen åkte till svärföräldrarna i Sandylakes i helgen, jag lämnades ensam hemma. Helt underbart. Fredagkvällens tveksamma mys bestod av att måla om i hallen uppe, det sista som var planerat att göras åt huset för den här gången. Nu tror jag att vi ska vila lite med renovering för ett tag, och kanske göra lite roligare saker.

Resten av helgen ägnades åt att skriva, se på film, äta, skriva, skriva, äta och se på film.

Det var ganska länge sedan jag skrev senast på romaaanen, men nu fick den sig en omgång. Mycket behövde ändras, men nu finns det i alla fall 21 sidor roman med 26 813 tecken på. Nu ska vi se vad jag kan göra åt det här i vinter. Kan vi hoppas på ett slut nån gång till våren?

En suddig bild av tveksamt fredagsmys.
Men det var skönt att slippa den otäcka
mörkbruna färgen som det var innan. Nu har
vi en ljusgul/beige färg som nästan är exakt likadan
som den dom målat stenväggarna med när
huset var nytt på 50-talet.

Bokmässan...

...pågår för fullt. Verkar himla skittrevligt det där. Själv är jag hemma och har the total skrivrejs, och det är inte fy skam det heller.

Men nu är det dags att lägga igen ögonen. Om jag kan, vill säga. När jag skriver på kvällen blir jag alltid så sjukt mörkrädd, särskilt som ikväll då jag skrivit om otäcka rovdjur. I skogen. På natten. Hurv!

onsdag 25 september 2013

Dagens bedrift.

13603 tecken sammanfogade till en novell idag. En bedrift med tanke på mängden snor som dväljs i mitt huvud just nu. Vi skolar in lilla K på dagis och som ett brev på posten blev hela familjen präktigt förkylda. Nåväl, vad gör väl det? Lillan ääälskar dagis, så jag är nöjd och glad. Trots snor.

torsdag 5 september 2013

På hälsoresa...

...hos mor och far (vi bara äter, och mat är hälsa. Väl?)
O envisas med att sitta någonstans i skogen och lurpassa på älgar med geväret. Det här med att vara älgjaktsänka är så mycket roligare om man slipper vara ensam. Syrran kommer upp från södern imorgon med ungarna, av samma anledning.

Så här ligger jag nu, i mitt gamla flickrum. Lillan sover inne hos mormor och morfar. Hur lyxigt är inte detta, sova ifred en hel natt! Frågan är väl varför jag ligger här och skriver? Varför knäpper jag inte igen ögonen och sover? Va va va!?!