fredag 30 januari 2015

Snökaos

En i familjen gillar eländet. Vi andra tycker att det räcker nu och undrar var klass 1-varningen håller hus...? (På bilden: resultatet av några timmars snöfall, det senaste dygnet har det vräkt ner typ fyrtio cm.)

Mer apokalyptiskt stuff

"Pack your things, leave somehow." //Blackbird song, Lee DeWyze.

Från apokalypsunderhållning deluxe i form av The Walking Dead. (Som jag inte tokgillade från början, men i mitten av säsong 4, då blev det intressant. Karaktärerna började prata MED varandra och inte bara TILL varandra.)

Gnället från vildmarken

Något som slår mig ibland är vilka värderingar en del människor har. Och då talar jag inte om viktiga saker, likt människovärde el dyl, utan om helt triviala saker. Som snöskottning. Det har snöat som fan de senaste dagarna. Alla gnäller över snöskottningen. Tills jag råkar säga att det är så skööönt att komma hem och ha infarten skottad (vi anlitar traktor), då gnäller vissa på mig i stället. För att jag är så lat. Ursäkta mig, men är definitionen av att vara lat = att välja att inte skotta snö? Skulle inte tro det va.

 

Annat som provocerar:

Att vara ensamstående och äga en diskmaskin. Det är tydligen höjden av lyx. (Men ingen jävel står med en sten i högsta hugg och bankar smuts ur lakanen i  närmsta öppna vattendrag. Wonder why?)

Att tycka att ett kontorsjobb är utmattande. För man kan väl inte vara trött rent mentalt…?

söndag 25 januari 2015

Finvinter

Oerhört vackert väder idag, men iskallt! Min utsikt uppeifrån kontoret.

torsdag 22 januari 2015

onsdag 21 januari 2015

Nu har jag snart gnällt färdigt och återgår då till redigeringsträsket

Ganska närbesläktad med konceptmänniskan är PRESTATIONSmänniskan.

 

Se på film? Givetvis en av IMDB:S topp 100 (glöm inte att pricka i och dela på någon fånig lista på Facebook).

Läsa bok? Plockar en från Världsbibliotekets 100-lista (se ovan om fånig lista på Facebook).

Åka alpint för ros skull? Måste bli den som åkt flest åk på en säsong genom hemma-backens historia.

 

Jag tycker att det låter tröttsamt.

Koncept är lite tråkigt, tycker jag

Jag har funderat lite över det här med att vara det ”egna jaget”. I skarp kontrast till att liksom anamma en hel personlighet, och ett sätt att leva, baserat på de intressen man har eller var man råkar bo.

Jag har till exempel köpt mig ett hus byggt 1955. Vi har fått några kommentarer om att ”VARFÖR har ni inte gått all in på retro? Det här huset nästan KRÄVER det!” Och jag kan inte annat än småle. Varför i all världen skulle mitt hus kräva något av mig? Mer än att jag inte totalt slaktar planlösningen då, eller byter ut de tvådelade fönstren till helglas (visst ser det ut som om gamla hus med odelade fönsterrutor stirrar?). Om vi då sen väljer att tapetsera och möblera med det hopkok av stilar som gör huset till VÅRT så angår det ingen annan.

Nu råkar jag gilla att gå på loppis, tror inte att jag äger ett köksföremål eller en blomkruka som inte är second-hand, och de föremålen ”passar ju äntligen in i miljön” (underförstått: sådana saker kan man INTE ha i en hyreslägenhet byggd 1991). Men att jaga gamla teakmöbler och prylar från ”rätt epok” att fylla hemmet med, det är inte riktigt min grej. Dessutom är jag lite skeptiskt till formaldehyd och andra kemikalier som kan avgå från gamla limmade skivmaterial härrörande från en tid utan hälsomässiga gränsvärden. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta över det ”plast-sanerade” barnrummet där man glatt stuvat in leksakerna av trä och lump i en skivmöbel från sjuttiotalet och där golvet bestod av en äldre plastmatta ”med hääärligt mönster”. (Och med risk för att vara dryg, men det är samma typ av människa som är så jävla eko så det är inte klokt, HEMMA, som sedan sätter sig i ett flygplan över jul och åker till asien för det är ju så hääärligt och jordnära där. Inget ont om semesterresor i flygplan, men särskilt EKO är det inte.)

Det jag försöker säga är att bristen på retro-möbler och tapeter fyndade på second hand inte betyder att jag saknar kunskap om, eller respekt för, epoken som huset kommer från. Det gör mig heller inte till en sämre människa. Det gör mig till mig. Den jag är. Jag skulle dö själsligen om jag var reducerad till ett koncept*.

*Med konceptmänniska menar jag den ängsliga. Inte att förväxla med den genuina människan, man KAN nörda ihop på något och fortfarande vara genuin.


måndag 19 januari 2015

måndag 12 januari 2015

Stackars...

Mannen, lördag eftermiddag:"Jag känner mig febrig, jättefebrig faktiskt" *teatralisk suck* "Åååååå så jobbigt!"
Termometern i örat:"bing!"
Mannen:"36,9...jag är inte direkt döende."
Jag:*Hånskrattar* "Ring ambulans!"

måndag 5 januari 2015