onsdag 31 augusti 2016

Kvinnan på tåget

Här hade jag ett långt inlägg om Kvinnan på tåget, men det var verkligen surt om en bok som jag faktiskt gillade, så det fick försvinna i glömska.

tisdag 30 augusti 2016

Skrivpausen fortsätter.

Ikväll var jag så uttråkad att jag torkade ur skafferiet och bäddade rent i sängarna. Frivilligt.

Slut på meddelandet.

måndag 29 augusti 2016

Minusgrader i natt.

Winter is coming.

Har för övrigt tänkt lite på det där, att vissa böcker är fullproppade med citat som det ovan. Är det något man borde jobba mer på? Hjälper eller stjälper sådant i processen för att bli antagen? Följer citat-prosa vissa genres? Jag känner att jag inte har några svar och att det inte är något jag använder i min text över huvud taget (inte medvetet i alla fall). Och faller det sig inte naturligt så kanske man inte borde (och i stället vara rädd om sin unika ton etc etc).

söndag 28 augusti 2016

The Truth is Out There.

Tidigare har jag inte tänkt så mycket på det här med bloggandet, har mest använt det som ett sätt att hålla igång hjärnan på ett lite mer underhållande vis när kanslisvenskan hotat med att ta över språkcentrat. Men, så kommenterade Nina på Ninas Corner ett inlägg hos mig (här tänkte jag länka till hennes blogg, men appen vägrar) och jag blev lite glad och kände att "jaha, min blogg finns visst". Klickade mig igenom en hel massa inlägg hos henne, kollade in flera andra bloggar som hon länkade till, och i gammal god Arkiv X-anda kände jag att the truth is out there! Och sanningen jag hittade där ute är den att det finns så oerhört många målmedvetna och beslutsamma människor som alla är i olika stadier i sin strävan mot samma mål: att få sitt manus antaget och utgivet. Jag blev helt överväldigad, på ett bra sätt. Och inser också att jag nog är kraftigt sist på bollen :-) Kontentan är nog att jag önskar att jag tagit tag i det här med bloggen lite tidigare, peppen av att inte känna mig så ensam i skrivandet är enorm!

Tomrum?

Jag upptäckte att metallnäten längst ut på hörlurarna lossnat. Första tanken: "men...är dom kvar i öronen?!" *känner försiktigt efter*
Givetvis var dom ju inte det, skulle dom skramlat runt inne i huvudet utan att jag märkt något, liksom?

fredag 26 augusti 2016

Jomensåatte, jag har nog en ny litterär genre på G!

I förra inlägget blev det ju tydligt att mitt manus är en diskbänksdystopi. Minns var ni läste det först, liksom.

Förvirrade tankar om manuset

Det är en sliten klyscha; men inget är som väntans tider.

Det är snart en månad sedan som jag skickade in mitt manus till förlag. Jag har skickat in andra manus förut, och det brukar kännas rätt okej, men den här gången är det annorlunda. Det är nervöst på något vis och jag kan liksom inte kolla mailen nog många gånger i väntan på att få ett svar. Kanske beror det på att jag verkligen tycker om det här manuset, att jag hoppas på att någon vänlig själv på ett förlag fattar grejen med vad det är jag försöker göra.

 

Ibland funderar jag över om det är vettigt att skriva genrelitteratur. Egentligen så kanske mitt manus inte är så hard core genrelitteratur, även om det är något av en dystopi. Jag tänkte inte att ”oj, nu ska jag skriva en dystopi”, är dessutom rätt så intresserad av att få med någon typ av realism i det jag skriver, men det lutar nog ändå åt att manuset sorteras in i dystopifacket.

 

Jag har många gånger tänkt att jag kanske skulle skriva något lite mer allmängiltigt, något samtida med helt normala företeelser i, men jag har alltid landat i att det inte vore riktigt ”jag”. Mitt intresse ligger helt klart i att utforska den där svindlande tanken; ”vad gör jag om världen som vi känner den försvinner?” Dessutom har jag vuxit upp i någon typ av rest från det norrländska bonde- och jägarsamhället, med en fot i det gamla och en i det nya. Skrock och folktro som en underton i vardagen, aldrig på fullt allvar, verkligen inte, men ändå närvarande i form av att tex inte jinxa något genom att ta ut det i förskott, att i vissa situationer knacka i trä och faktiskt säga ”peppar peppar”, eller att inte lägga nycklarna på bordet. När jag var barn pratade en del äldre om vittra, småfolket, de som vi inte ser om de inte väljer att visa sig, och fortfarande finns dom som inte kan få ro till natten och tillskriver vittras vandringsstråk obehaget.

 

Jag gräver mycket från det där när jag skriver, låter det urtida komma upp till ytan och få nytt liv i min vision av framtiden. Den stora utmaningen ligger i att inte låta det bli för övertydligt, att det som är konstigt inte får bli det som definierar hela berättelsen utan mer fungerar som en extra krydda, och som gör det tillräckligt intressant för mig att skriva. För egentligen handlar det ju om att hitta just den där berättelsen som är tillräckligt intressant för mig att grotta ner mig i, timme efter timme, och som förhoppningsvis är tillräckligt intressant för någon annan att läsa.

torsdag 25 augusti 2016

Spiol

När barnet ville ge mamma "en spiol" att ha på jobbet, och så gjorde hon det.

tisdag 23 augusti 2016

Det är magiskt att vila.

När hjärnan slappnar av kommer den ofta till mig; inspirationen. Handling till del tre i trilogin bara väller fram och jag stolpar upp i embryo till ett synopsis. Iiiii, så kul!

Men nu: mer vila och mer tanka intryck.

Har för övrigt börjat lyssna på böcker. "Störst av allt", av Malin Persson Giolito var först ut. Shit pommes så bra. Det är inte ofta jag klarar av stora sjok av text utan dialog i, men här tyckte jag snarare att dialogen störde och att jag bara ville ha MER av den inre monologen. Dessutom behandlar MPG det svenska språket med omtanke och respekt, och det allena förtjänar extra kredd tycker jag.

måndag 22 augusti 2016

Ehem.

Årets första julpynt är inköpt; de två mässingstopparna nedan. Jag antar att det är något man använder till matlagning egentligen, typ klä i bakplåtspapper och spritsa smält choklad runt. Men i min värld kommer de (efter en rejäl dos av "Häxan") att bli en del av tomtelandet; stiliserade julgranar, eller kanske tomteluvor?

Blir inhandlande av julpynt i augusti mindre sinnessjukt om det inhandlas på second hand, som detta? Dvs måste ta till vara på tillfället, annars går det mig förbi. Kostade för övrigt en (!) krona styck.

Borde ha klippt håret för tre månader sedan

Idag hände det äntligen.

Känslan, KÄNSLAN!

Bytte profilbild.

Tänkte ha en profilbild fotad i modern tid. På fotot har jag och min fina kollega (som tyvärr slutat) knatat upp på Potatisbacken i Ammarnäs efter avslutad arbetsdag. Ammarnäs är en by i den västerbottniska fjällvärlden, vid vägs ände, och milt uttryckt väldigt långt västerut i vårt rike. Jorun (huvudpersonen i mitt manus) hamnar där när världen som hon känner den rycks bort från henne, och jag är fortfarande så SJUKT NÖJD över att hela skiten utspelar sig just där. Gräv där du står, liksom.

Potatisbacken heter som den gör av den enkla anledningen att man odlar potatis där i sluttningen på en moränformation, då dess sydsida är enda platsen i byn där tjälen går ur marken tillräckligt tidigt på våren.

Inser nu att jag har bytt glasögon sedan fototillfället, och att jag gillar de nya bättre.

onsdag 17 augusti 2016

Utanför mitt fönster...

...drar hotfulla moln in från söder, men solen skiner fortfarande i horisonten så att träden ser ut att lysa.

Behöver tanka lite

Har arbetat om uppföljaren till mitt senast inskickade manus (som i sin tur var en ENORMT omarbetad version av ett gammalt skrivprojekt), letat logiska luckor, åtgärdat värsta språkmissarna och anpassat handling efter ändringar i manus nr 1 av planerade tre. Har typ 57000 ord. Borde bli åtskilligt fler, så jag tänkte att jag kör väl igång. MEN där drog jag i handbromsen. Det senaste året har jag klämt ur mig en "normal" roman (dvs inte genrelitteratur), omarbetat en roman (dvs nästan skrivit den på nytt), samt gjort omarbetningen ovan. Känner mig faktiskt lite kreativt trött (som kär vän skulle ha uttryckt det) och behöver tanka intryck.
Därför blir det en tid framåt:
-Läsa böcker
-Lyssna på böcker
-Se på film och tv-serier
-Umgås med nära och kära
-Ta med familjen på diverse utflykter utanför 50-skyltarna.

SEN planerar jag att ha episk skrivhöst!

måndag 15 augusti 2016

Håller på att se igenom Sons of Anarchy.

Jag var så anti till att börja med; gangsters och sunkiga värderingar och blaaaa blaaaa blaaaa. MEN jag har tvärvänt, gillar faktiskt nu i säsong tre och tänker att det nog är som med annat som ligger långt från egna verkligheten: det krävs lite tid innan ALLT skitkonstigt helt plötsligt känns helt normalt. Och igår kväll klev (åkte) Stephen King in i rutan som läskig "städare", och då är det väl bara att kapitulera och helhjärtat trycka på gilla-knappen, eller hur?

söndag 14 augusti 2016

Nio grader och regn.

Lillan fick med sig lite fint hem från svärmors vackra rabatter. Känns i alla fall lite somrigare. Perfekt skrivarväder dock, planerar att grotta ner mig i grovredigering av del två i trilogin jag arbetar på. Har för närvarande 203 sidor som nog mest kan liknas vid ett väldigt långt synopsis, saknas typ 150 sidor av stämningar, känslor etc. MEN det finns en början, en mitt och ett slut.

lördag 13 augusti 2016

I bagarstugan idag.

Ett par gånger per år blir jag och min kompis väldigt husmoderliga, och bakar mjukbröd i bagarstuga. Idag höll vi till ute i bushen, nära hennes hem, i en bagarstuga där man kommer lite närmare en svunnen tid än annars. Sedan sist hade de dragit in ström, men fortfarande saknas rinnande vatten.
Värma häll och därför elda utav bara f-n!

onsdag 10 augusti 2016

Nu känns det som sommar på riktigt

Efter episk grannväderssommar är det nu åtta grader och regn. Känns inte som om man skulle bli förvånad över snöfall, typ.

Bra skrivväder dock.

Ska inte bara klaga

Sitter i solen och låter strålningsmätaren mitt ute på fotbollsplanen göra jobbet. Inte så jättesynd om mig just nu, trots galningar i trafiken. 

Stressade människor

När man åker på landsväg, ska svänga vänster, saktar in och blinkar för att sedan börja svänga. Och nåt PUCKO kör om på vänster sida. Just den känslan.

Take a chill-pill, liksom.

tisdag 9 augusti 2016

Andra dagen

på jobbet efter semestern. Det känns fortfarande surrealistiskt att vara här, som om jag egentligen borde vara hemma och skrota runt i stället.

Efter femton år; är det fortfarande okej om jag bara låtsas att jag är anställd på min arbetsplats?

måndag 8 augusti 2016

Alltså, det här med semester.

Så UNDERBART det varit ändå. Är inte riktigt van, när allt liksom bara är okej och inte antar skepnaden av en pjäs signerad Lars Norén. Antar att det tar några år att bli van vid lugn och ro.

Nåväl, det hanns med en hel del, barnet sov sin första natt i tält till exempel, och som hon sov! Hon ville även se havet, så då lämnade vi bergen och skogarna för att besöka Pite Havsbad. Fyraåringen visade sig helt sakna självbevarelsedrift på äventyrsbadet, HIMMEL vad vi fick åka vattenrutchkana. Mamman hann även sitta på balkong i "skymningen" och titta på havet.
Tillbaka i skogslandet tillbringades en hel dag i båten utan ett enda napp.
Har beskjutit skenande älg av papp. Det gick så där.
Vi körde ner till hufvudstaden för att hämta hem kär släkting och hans flyttlass. Anlände vid midnatt, lätt chockerade över att det var så mörkt (även om det mörknar lite här också nu).
Tillbringade en dag i stan (ÄLSKAR vår huvudstad, lika trevlig att besöka varje gång) och avrundade med att åka ut till Mall of Scandinavia för middag och bio. Besparar er bild av undertecknad i 3D-glasögon.
Nästa dag åkte vi hem igen, trodde av någon anledning att det var 99 mil, men det var bara 80. Dock så är det fullt tillräckligt om man drar släpvagn med sig. Jag tog nattpasset bakom ratten och vi anlände kvart över tre på morgonen, efter tolv timmar i bilen. På bilden är det inte ens midnatt, måste säga att det var MAGISKT vackert vid soluppgången ett par timmar senare, när månskäran och molnen färgades röda av dagens första solstrålar.
Sedan rusade dagarna förbi, jag skrev lite på romaaanen, och plötsligt var det dags att återvända till arbetsplatsen. Känns som en evighet till nästa ledighet.




måndag 1 augusti 2016

Oj.

Fick svar från lektören för ett par veckor sedan. Hon gillade. Känslan när någon fattat grejen och DESSUTOM tycker om de där orden man så omsorgsfullt skrivit, den går nästan inte att beskriva.

Idag har jag gjort några ändringar i manuset, förtydligat sådant lektören kommenterat. Skickade sedan in till förlag. Den känslan GÅR att beskriva: shit pommes!

Nu åter in i semesterbubblan. Ska läsa bok ikväll, och se något romantiskt på tv (gärna med plats för snyft). Familjen är hos svärföräldrarna, mamman lämnades hemma och får roa sig bäst hon kan.

På återseende!
När mamman skriver: vatten, kolhydrater, och fina saker att titta på.