onsdag 1 februari 2017

Ett försök att ta kontroll över genreförvirringen.

Jag har läst på om genrer, både i den engelskspråkiga litteraturvärlden och i den svenska. Kanske mest för att jag gillar ordning och reda.

 

Jag gick in i mitt nya romanprojekt med en uppfattning om att jag skulle skriva en spänningsroman, med inslag av skräck och med ett deckarmysterium i periferin.

 

Då jag tycker att man ska försöka att hålla sitt kontrakt med läsaren, kände jag ett behov av att särskilja spänning, skräck, och viss mån deckare, som genrer. Jag antar att många av er redan har koll på det här, men jag tänkte i alla fall sammanfatta det jag kommit fram till:

 

Skräck bör som huvudtema ha någon/något som arbetar för att förgöra protagonisten. Denna/detta vill inte ha något av protagonisten, mer än att döda/skada henom. Om protagonisten får veta varför alltsammans sker, så serveras det utan att föregås av några större efterforskningar. Spänning bör å andra sidan som huvudtema ha ett mysterium, någonting händer men protagonisten är inte alls säker på vad det är eller varför det händer, och mysteriet ska vara sådant att protagonisten försöker lösa det. Antagonisten vill ofta ha något av protagonisten, vid sidan av att eventuellt skada henom.

 

Skräck bygger på just skräck, sådant vi är rädda för, eller visar kanske ”bara” något äckligt. Läsaren är åskådare. Överlevnad på ett ganska akut sätt, är centralt. Spänning bjuder in läsaren lite mer, vad skulle du göra om…? Där finns ett tydligt element av problemlösning, kanske för ren överlevnad, men det finns ofta en del tid till att tänka över situationen.

 

skräck finns skräcken där för sin egen skull, skräcken är grejen, skulle jag vilja säga. I spänning kan de där inslagen av skräck förekomma, men de finns där som en del av mysteriet.

 

skräck finns en ondskefull företeelse/varelse/människa/plats, i spänning mera av en plan, med en eventuellt illvillig avsändare.

 

Både skräck och spänning kan ha övernaturligt tema.

 

Egentligen skulle man kunna beskriva spänning och thrillers på samma sätt, vid en jämförelse med skräck. En thriller kräver dock fara och en viss del action, medan spänning kräver någon typ av fara, men den behöver inte vara fartfylld. När mysteriet blir en fråga om vem? i stället för varför?, skulle jag vilja kalla det för en deckare snarare än en spänningsroman.

 

Kortfattat:

Spänning: Varför? (händer det här, gör hen så där, vill protagonisten lösa mordmysteriet, etc.)

Thriller: Hur? (ska vi rädda oss själva, världen, etc.)

Deckare: Vem? (gjorde det, kommer att lösa fallet, etc.)

Skräck: Överlev! (det andra spelar mindre roll.)

 

Spänning: Fokuserar mycket på det som händer här och nu.

Thriller: Fokuserar mycket på det som kommer att hända, på vad vi ska göra härnäst.

Deckare: Fokuserar mycket på vad som hände.

Skräck: Överlev!

 

Har någon en annan uppfattning om det här så tar jag tacksamt emot synpunkter :)

 

Så, vad är det jag försöker säga här? Kanske att jag skriver en spänningsroman, att där finns inslag av sådant som skrämmer och nog skulle platsa i skräck, men att det är en spänningsroman. Att där finns en deckargåta som någon typ av ram, men att den ingår i mysteriet min protagonist behöver lösa. Det finns så att säga många varför i mitt manus. Så, genreförvirringen jag normalt känner, den är hanterbar just idag.

 

Till sist ett citat av Alfred Hitchcock: There is a distinct difference between “suspense” and “surprise”.

8 kommentarer:

Bara hittepå sa...

Jag läser sällan dessa genrer, så det var välkommet att få ta del av lite folkupplysning. Minns att jag blev förbryllad när Kjell Westös Hägring 38 beskrevs som en thriller på omslaget, vilket inte alls stämde med min läsupplevelse. Baserat på din genomgång skulle jag vilja ge mig själv rätt. :)

Annika sa...

Bara Hittepå: Nej, jag har inte heller läst särskilt många böcker ur dessa genrer, tills i höstas när jag beslutade mig för att skriva en spänningsroman och läste i rent studiesyfte.

Blir nyfiken på Kjell Westös Hägring 38, den ligger högt i min lyssna-lista. Vilken genre skulle du vilja sortera in den i? Jag sköt på läsningen pga thriller-grejen, som inte riktigt är min genre.

Marie: Mitt skrivliv sa...

Intressant! Det blev genast lite tydligare även för mig, tack för det 😊
Jag är ju liiite genreförvirrad trots allt, även om det håller på att falla på plats även här.

skrivalasaleva sa...

Tycker detta var exemplariskt. Åtminstone om du prickat rätt ;) För det vet jag ju inte som så sällan läser dessa genrer. Skönt när en får lite ordning i alla fall. Och att hålla sig till enbart en genre är väl ändå inte ett måste, tänker jag. Har ju själv läst chick-lit skräck urban fantasy-böcker som jag nog allt tycker att True Blood/Sookie Stackhouse-serien är.

Bara hittepå sa...

Jag tyckte inte riktigt den kändes som renodlad genrelitteratur alls, faktiskt. Definitivt inte thriller i alla fall. Skrev lite om den här: http://barahittepa.blogspot.com/2016/04/hagring-38-av-kjell-westo.html

Annika sa...

Marie: Roligt om din genreförvirring också faller på plats :) På något vis känns det som om det underlättar skrivet när man vet vad som förväntas.

Annika sa...

Skrivalasaleva: Hoppas jag prickat någorlunda rätt :) Jag tycker absolut att man kan blanda, gör ofta det själv, men försöker hitta en ”grundgenre” och använder det andra som utsmyckning. Tycker det gör allt lite mer intressant om man blandar en del. Har inte läst den serien, rekommenderas?

Annika sa...

Bara Hittepå: Fint skrivet, blev väldigt mycket mer sugen på att läsa den nu, har också ryggat pga thrillergrejen på omslaget.