fredag 10 februari 2017

Idag spelar jag på gråtfiolen. Det låter skit.

Känner mig lite låg just nu, som om jag inte kan formulera mig och att det jag gestaltar faller platt. Läser mitt gamla lektörsutlåtande om dystopin, blir upplyft i några sekunder, men tänker sedan att jag aldrig kommer att kunna skriva så igen. Någonsin. Det är sannerligen en känslomässig berg-och-dalbana, det här skrivandet. Tur ändå att jag älskar mitt nya manus, även om dagsformen är skit så tror jag på helheten.

Spelar Roll up your sleeves med Meg Mac på repeat i lurarna. Dels för min egen skull, men även för att få till rätt känsla inom mig när jag skriver. Min stackars huvudperson har det jobbigt igen (påverkar möjligtvis mitt eget känsloläge), jag vill få till en känsla av att hon ändå behåller fattningen och lyckas hålla näsan ovanför vattenytan, och den låten summerar känslostämningen jag vill åt.

Tror det blir vila hela helgen, skulle mest av allt vilja dra en filt över mig, äta praliner och se någon film med gott om plats för att snyfta. Låter uppbyggligt, eller hur?

Skulle som alternativ kunna tänka mig manisk skrivhelg, mest för att jag tagit det lugnt väldigt länge och skulle vilja prova om det funkar att jobba intensivt ett par dagar, bara jag ger mig själv återhämtning mellan skrivpassen.

Hoppas att ni har det bra allesammans, så hörs vi till veckan!

20 kommentarer:

Carina Deckner sa...

Bamsekram från en moster som VET att det du skriver är bra - så det för!!!

Annika sa...

Moster C: tack <3
Hoppas du vill läsa eländet när jag är färdig :)

Eva-Lisa sa...

Det där är jättevanligt. Bitvis känns allt man skrivit som rent dravel, men många gånger beror det just på dagsformen. För när man plockar fram manuset några dagar senare och läser det igen, är det inte alls lika tokigt :)
Trevlig helg! :)

Annika sa...

Eva-Lisa: Absolut, det är tur att man inte deleatar allt när det känns så här :-D Tror jag ska ta en paus över helgen.
Trevlig helg till dig också!!

Kristina W sa...

Jag kan svänga totalt mellan att tänka att jag är nästa stora Nora Roberts (eller Simona Ahrnstedt, det fungerar också) ena dagen för att nästa dag vilja lägga ner skrivandet. Det är nog tyvärr en del av att vara en kreativ person och jag tänker mig att ex. målare, modedesigners och keramiker har exakt samma problem.
Det som fungerar för mig är att acceptera att jag känner mig nere, vända fokus till någonting annat och sedan knyta nävarna och fortsätta skriva.
Bryt ihop eller bit ihop? Jag föredrar att göra både och, precis i den ordningen.
Styrkekram till dig!

Elin Säfström sa...

Ungefär som alla säger: Ibland hatar jag mitt manus intensivt. Ser bara gapande hål i storyn, stolpiga dialoger och allmänt trams. Ibland överraskas jag i stället av min egen genialitet:) (dock mer sällan än det förstnämnda).

Annika sa...

Kristina: Tack! Jo, jag planerar att ägna helgen åt svår självömkan för att sedan kavla upp ärmarna igen på måndag och börja jobba :) Det här är nog en del av att vara plååågad konstnär osv ;-)

Annika sa...

Elin: Aaaah, att få bli överaskad av sin egen genialitet, saknar det där! Hoppas att det inträffar vid första genomläsningen :)

Eva Karlsson sa...

Been there, done that ... Känns som ett evigt kretslopp det där, hur man i ena stunden är förälskad i sin text och i den andra vill göra slut.
När jag läste din novell, Annika, var det någon gång i höstas? Jag kan inte påstå att jag minns handlingen just nu men jag minns ditt språk och din ton som var väldigt, väldigt bra! Jag kommer att vilja läsa alla dina böcker, oavsett genre och om det egentligen inte är något jag är intresserad av, för det språk du har kommer att göra det intressant i alla fall.
Jag tror på dig! Massor!

Annika sa...

Eva: tack, nu blir jag rörd. Den där novellen var den första "riktiga" texten jag skrev, tack för att du påminde mig om känslan jag hade då, ganska skönt att ha något att hålla fast vid när det känns lite som om skrivandet rasar.
Kan ärligt säga att jag kommer vilja läsa dina böcker också :)

Skriviver sa...

Å, ibland är det bara så tungt med skrivandet. Tror Kristina W är klok som säger "bryt ihop, bit ihop", i den ordningen. Chokladpraliner och film är inte heller fel - det är faktiskt aldrig fel :)Hoppas det kommer kännas bättre när du fått en liten paus!

Annika sa...

Skriviver: Så här på söndag kväll känns det betydligt bättre :) Bryta ihop och komma igen, ett vinnande koncept :)

Marie: Mitt skrivliv sa...

Igenkänningen! Upp och ner, sämst och bäst. Att vara en skrivande kreativ människa är att vara konstant instabil 😂 En vän skickade mig ett citat som pepp, som gick ut på att den som ifrågasätter sig själv besitter mer intelligens än den som applåderar sig själv löpande, det försöker jag tänka på, typ "jag tvivlar, alltså är jag på rätt väg".
Hoppas du hade en skön helg och att skidåkningen gick bra, här vid kusten har det inte blivit mycket skejt i år. Batteriladdning deluxe 😊

Annika sa...

Marie: Trevligt med din vän där som skickade pepp-citat, och om tvivel innebär rätt väg, är jag VERKLIGEN på rätt väg just nu :-D
Skidåkningen gick bra, brukar orka ut i spåret ungefär fyra gången per år (planeterna måste stå på rad, tecknen måste vara de rätta, vädret perfekt, etc etc).

Sara sa...

Inte kul när tvivlet smyger sig på, hoppas att du tar dig upp snabbt! Men jag måste ändå säga, att det är så skönt att läsa både ditt inlägg och alla kommentarer här och få se att det är normalt. Det ger hopp och det ger en trevlig känsla av gemenskap. Vi kan sitta där i samma båt, och slita vårt hår tills det vänder igen och skrivflytet kommer. :-)

Elin Säfström sa...

Håller verkligen med Sara om att det är skönt att inte vara ensam om sina bergochdalbanetankar. Har letat mig tillbaka till detta inlägg just eftersom det är en liten dal för mig idag. Sitter och redigerar manus och undrar vad fan jag håller på med egentligen.

Annika sa...

Sara: Hopp och gemenskap, exakt så! Det är så fint med den här bloggvärlden, utan er allesammans hade jag nog lagt det här projektet på hyllan en längre tid.

Annika sa...

Elin: Det är verkligen toppen att få vädra känslorna inför likasinnade :)

Katarina sa...

Känner igen känslan jag med, att se tillbaka på något, som man kanske skrev för LÄNGE SEDAN, då när man rent logiskt borde ha varit mindre duktig pga erfarenheten och kunskapen man sedan fått, och tycka att det var bättre. Lite deprimerande. Men kanske är det bara projektet eller genren som är fel? Så var det iaf för mig. Att när jag bytte genre från feelgood till spänning, fick jag dels en nytändning i skrivlust och dels hittade jag fram till en ton och en röst jag gillade bättre. Om du inte vill byta berättelse kan du kanske som experiment försöka att byta genre på pågående berättelse :) Om inte annat är det kul som träning :)

Annika sa...

Katarina: jag har bytt genre med det här projektet, från att tidigare skrivit dystopi till att nu skriva spänning. Det har, tillsammans med nya skrivrutiner, varit en vitamininjektion i skrivandet. Tror det jag lider av nu är knyta ihop trådarna-blues, när allt ska falla på plats och självkritiken mot de där utlagda trådarna är väldigt stark. På gott och ont. Men du, vilket spännande byte att gå från feelgood till spänning! Var det inom ett pågående projekt?