måndag 20 februari 2017

Vecka 14, 4 348/48 460 ord.

Under veckan producerade jag 4 348 ord och manuset omfattar nu 48 460 ord totalt.

Sett till skrivet har det varit en seg vecka; vi har vabat och firat två födelsedagar, varför det inte funnits mycket tid över.

En stor del av veckans ord hamrades in under ett långt skrivpass på lördagen. Jag lämnades ensam i hemmet och tänkte prova på min gamla ”metod”, mest bara för att se hur det kändes. Och visst, jag fick ner en hel massa läsbar text, hoppade framåt och började författa slutet, och kände mig allmänt lyckad sett till skrivet. MEN det är inte särskilt uppbyggligt att skriva länge, inte äta, inte pausa och känna sig som en urvriden disktrasa efteråt. Så, man kan säga att experimentet fungerade; jag kommer helt klart att gå tillbaka till att skriva korta pass så att kroppen och hjärnan far väl av skrivet. Får jag en möjlighet att skriva längre  pass under helgen ska jag se till att pausa ordentligt.

Nedan min arbetsplats. Himla blommigt och gulligt, med tanke på det skruvade och mörka som kommer ur mina tangenttryck.





16 kommentarer:

Carina Deckner sa...

Själv har jag investerat i en timer som ska pipa och påminna mig om paus. Blir speciellt viktigt om/när jag ska börja jobba hemifrån. Bara ett litet tips från coachen...

Annika sa...

Moster C: Det är ett bra tips! Kör med telefonens larm/timer men det vore ju faktiskt ännu bättre med en enkom timer så slipper jag ha telefonen bredvid mig när jag skriver. Försöker koppla ner och inte vara tillgänglig allt mer och det är en utmaning i sig!

Elin Säfström sa...

Bra med paus, helt klart. Men du, du har ju en bild på en läskig mal eller någonting där. Väldigt "När lammen tystnar" ju.

Annika sa...

Elin: ja, den där bilden väger (helt medvetet) upp lite för allt det gulliga :-D

Kristina W sa...

Vad bra att du själv känner att din gamla metod inte fungerar :)
När du har insikt i vad som fungerar och vad som inte fungerar, då har du kommit långt!

Själv har jag svårt att behålla koncentrationen länge än 1-1,5 timme åt gången, sedan måste jag resa mig upp och fixa en kopp te eller liknande. Just nu är mitt liv lite kaotiskt, har sagt ja till alldeles för mycket, men sedan ska jag kasta mig in i skrivandet igen. Oj vad jag längtar efter att få skapa ny text :)

Annika sa...

Kristina: jag tror det är en utmärkt egenskap att tappa koncentrationen efter 1-1,5 timme :-) Önskar ibland att jag fungerade så, då skulle min gamla "metod" inte funnits öht.
Hoppas du får skapa ny text så snart som möjligt, själv längtar jag mest efter att få börja redigera :-)

Bara hittepå sa...

Jag använder ett program som heter focus booster för att hålla koll på mina skrivhalvtimmar. Det är en timer på datorn bara, inget märkvärdigt, men för mig har det blivit en del av min skrivritual.

Annika sa...

Bara Hittepå: Ska kolla upp! Låter som hälsosam ritual jag borde ta efter :) Statistiknörden i mig önskar att programmet även per automatik lagrade data och tillverkade diagram etc över skrivhalvtimmarna :-D

Sara sa...

Vad fint du har det! Min ambition är att den egna skrivhörnan ska vara så där prydlig lite oftare... varje gång jag har städat hamnar det raskt några duplobitar/tuschpennor/dinosaurier/plastverktyg m.m. där, haha.

Annika sa...

Sara: du ser inte bokhyllan bakom mig, där fyraåringen "arkiverar" sina teckningar :) Ibland önskar jag mig en dörr till mitt rum :)

Eva-Lisa sa...

Tycker också att din skrivhörna ser himla mysig ut :)
Det där med att skriva långa pass tär verkligen på en. En gång för några år sedan blev jag utmanad av en skrivarvän att köra ett långpass på åtta timmer, bara för att se hur mycket vi hann skriva. Vi fick ihop 10k ord var, men jag var helt död efter den upplevelsen :o Men, det är skoj att prova i alla fall, plus att manuset växer, vilket man får se som positivt :)Dock bör man nog köra i den hastighet som känns bäst, för det handlar ju inte om hur snabbt man får ner storyn, utan hur bra den blir :)

Eva Karlsson sa...

Håller med Eva-Lisa här ovan att det inte handlar om hur snabbt man får ner storyn, utan hur bra den blir. Kan glömma det ibland när jag ser andra skriva så fort jämfört med mig själv.
Dagar då jag är ordentlig sätter jag timern. Den är bra på två vis för mig. Dels behöver jag röra på mig, dels blir jag mer koncentrerad när jag bara har en viss tid på mig åt gången.

Annika sa...

Eva-Lisa: Herre gud, har nog aldrig kört ett långpass på åtta timmar, låter spännande och jättejobbigt på samma gång :-D Skulle vilja prova någon gång under uppstarten av ett manus, för att komma över den där jobbiga startsträckan (som ändå skrivs om för mig) rätt fort och sedan kunna ägna sig åt att skriva på trevlig mitten! Håller absolut med om att det inte handlar om hastigheten, har nog aldrig skrivit råmanus så långsamt som nu, och det gör underverk för nivån!

Annika sa...

Eva: Absolut, det är ingen höghastighetstävling det här skrivet :) Jag bromsar medvetet mig själv nu under råmanusfasen och märker att berättelsen också tillåts stanna upp och ”andas” lite emellanåt, det bli betydligt mer dynamiskt om inte allt går i full fart hela tiden. Kanske är mitt nya manus på väg att bli en stillsam spänningsroman det med? (Med din tillåtelse tror jag att jag skulle vilja tillskriva mitt manus den formidabla genren :-)

Marie: Mitt skrivliv sa...

Bra jobbat! Och BRA att du inte tänker återuppta disktrasemetoden 😉 Jag har också jobbat mycket med den. Men nu blir det korta pass, 45 minuter och sedan paus. Och andningen! Den viktiga andningen måste vara med. Har gått medicinsk yoga och lärt mig nyckelbensandas, gör all skillnad i världen när det gäller orken.
Gillar verkligen din plats, mörkret som flödar ur dig behöver balanseras med lite gullegull 😄

Annika sa...

Marie: Den där disktrasemetoden ska jag helt skippa faktiskt, rätt skönt att komma till den insikten (har gått tillbaka till ditt gamla inlägg i ämnet för att få peppen till att faktiskt sluta).
Andningen har jag jobbat mycket med (dock utan yoga), av någon anledning sitter jag ofta och andas väldigt ytligt när jag skriver, så där så att man nästan koldioxidförgiftar sig själv och känner sig astmatiskt trots stillasittande. Inte nyttigt.
Jag gillar också min skrivplats, lite motvilligt så där :-D