onsdag 22 februari 2017

Wowad, eller bara förvånad?

Nu när jag skriver på ett spänningsmanus har jag tänkt mycket på vändningar och oväntade händelser. Det skulle gå att i veckor fylla vartenda inlägg här på bloggen med funderingar kring temat, men jag tror att jag ska begränsa mig till att skriva om det bara idag :)

 

Först och främst; ska vändningen vara tydlig för läsaren redan innan den händer, och alltså bara en överraskning för karaktärerna? Eller ska vändningen komma som en överraskning även för läsaren? Vilken typ av vändningar tycker du bäst om?

 

När vändningen är tydlig tillåts läsaren att känna sig lite smart som kom på vad som var på gång redan innan det hände. Jag är faktiskt ganska svag för den här typen av vändningar; där man som läsare lyckas lista ut vad som komma skall, eller att det som händer åtminstone är ett av flera tänkbara scenarior. Tycker även om när det medvetet från författarens sida hela tiden är glasklart för mig som läsare vad som händer, och så får man i stället koncentrera sig helt på vad karaktärerna har tänkt göra med det som de utsätts för. Brasklapp här för att jag trots detta hatar när det blir klichémässiga ”vändningar” eller när det är för enkelt att lista ut vad som är på gång, fast författaren uppenbart försökt vara lite listig för att dölja det.

 

När läsaren blir totalt överraskad, tycker jag att det är helt fantastiskt om vändningen i efterhand känns som det enda tänkbara och att berättelsen inte skulle ha blivit lika bra utan den. Mitt bästa exempel här är Sjätte Sinnet (en film), där det läggs ut ledtrådar genom hela filmen som är så UPPENBARA när man vet hur det ligger till. Jag skulle vilja påstå att även Gone Girl sorterar in här; ledtrådarna finns där när man vet vad man ska leta efter.

 

Det går även att få den här totala överraskningen genom att verkligen göra den till en total överraskning. Man får känslan av att författaren satt sig ner och funderat ut det absolut minst troliga som kan hända, och så gör man så och i princip utan att lägga ut några som helst hintar innan. Jag tycker inte att det här är vare sig särskilt snyggt eller wowande, utan oftast mest bara irriterande. Det bästa exemplet jag kan komma på är filmen From Dusk Till Dawn, (SPOILERALERT NU FÖR DEN SOM INTE VILL VETA HUR DEN VÄNDNINGEN SER UT). Det börjar som ett kidnappningsdrama men när karaktärerna hamnar på en något suspekt bar förvandlas det hela till splattrig vampyrdödaraction. Totalt oväntat. Alltså helt sjukt oväntat. Men i och för sig så hatade jag inte, kanske mest för att det var ett skönt oseriöst avslut på en film som nog kunde blivit ganska obehaglig om de valt att gå al in med kidnappningen.

 

Ett exempel på en bok med totalt oväntad vändning skulle kunna vara Peter Mays Svarthuset (LITEN SPOILERVARNING NU), där jag tycker gåtans lösning är ett enda verkligen?, och där författaren har dolt sina ledtrådar lite väl mycket för läsaren. VÄLDIGT otillfredsställande slut i min mening, då jag som läsare inte haft en chans att lista ut vad som hände. Intressant att den boken vunnit pris, men kanske beror det på att det som inte är slutet faktiskt är rätt bra.

 

I mitt nya manus strävar jag vare sig efter att wowa, eller att förvåna någon med totalt oväntade händelser. Jag siktar i stället på ett utdraget jahaaa-a när läsningen är slut, då jag medvetet är ganska uppenbar med vändningarna åtminstone för den som är en van läsare, och gärna fokuserar på vad karaktärerna ska göra med det som händer. Återstår väl att se om det fungerar.

16 kommentarer:

Eva-Lisa sa...

Ja, det här med vändningar kan man nog skriva hur mycket som helst om :)
Håller helt med dig om Sjätte sinnet och detsamma gäller nog även Shutter Island, samt The others. Typiska filmer där ledtrådarna funnits mitt framför näsan, men där man inte reagerat. Ser man sedan filmen en gång till så blir allt så tydligt :)
Men, tillbaka till din fundering över om läsaren ska ha en möjlighet att lista ut vändningarna strax innan de händer. Jag har testat båda varianterna i mitt eget skrivande, men är nog själv mest förtjust i vändpunkter som jag inte lyckats förutspå, då blir jag mest wowad :) Listar jag ut det får jag inte någon aha-upplevelse och jag tror jag är ganska förtjust i dessa :) Däremot kan jag ha svårt för slut där läsaren inte fått en enda ledtråd som gjort det möjligt att lista ut hur det ligger till.
Men, jag tror att det helt och hållet handlar om tycke och smak i slutändan.

Annika sa...

Ja, The Others, den blev jag ju sugen på att se om nu faktiskt! Måste bara övertyga mannen om att den inte är SÅ läskig :)
Tack för dina synpunkter på vändningar! Försöker researcha lite vad som förväntas av en spänningsroman, och det finns hundra vägar att gå känns det som! Håller helt med om att det nog handlar om tycke och smak för läsaren, bäst är kanske att köra på som man gillar det och hoppas att fler tycker om :)

Helena sa...

Ja vad svårt.

Har inte filosoferat så mycket i frågan tidigare men i mitt tycke ska den huvudsakliga vändningen ha varit svår men möjlig att förutse i stora drag men med någon liten twist som är en total överraskning och pricken över i:et. Det känns ju dock supersvårt att få till och kräver nog en hel del erfarenhet så jag har en variant på detta som plan för mitt eget manus. Och det är en huvudsaklig vändning som inte sägs rakt ut men som alla "normala" läsare enkelt kopplar ihop relativt tidigt i boken men så kommer en total överraskning på slutet som man inte kunnat förutse (men den är inte heller helt ute och cyklar så det finns ju chans att nån enstaka kan ha gissat på att det ska hända men det är inte utplacerat några särskilda ledtrådar för att leda just dit. Men allt kan hända i nuläget så får väl se var det landar till slut... Håller med dig om att göra det man själv skulle gilla i första hand då smaken nig är delad i denna fråga. Men blanda lite förutsebara vändningar med oförutsebara blir nog ändå min favorit nu när jag kvällsfilosoferat lite på temat.

Annika sa...

Helena: Tack för dina kvällsfilosoferingar :) Gillar tanken att blanda stilen på vändningarna; att slänga in både det som är ganska förutsägbart och det som är mindre förutsägbart. Ska absolut ha det i åtanke, nu när jag ska börja mejsla fram berättelsen lite mer noggrant i redigeringen!

Kristina W sa...

Hrm.... jag är nog ett fan av båda - shit vad diplomatiskt. Dels den där vändningen där man som läsare förstår att det snart kommer att gå åt helvete och dels vändningen som kommer mer som en käftsmäll.
Jag tror dock att jag har lite mer av den förstnämnda i mitt manus. Måste se över de där vändningarna inser jag nu. Ytterligare en punkt på redigeringslistan :)

Annika sa...

Kristina: tack för dina tankar kring vändningar :) Försöker bilda mig en uppfattning om var som är det förväntade och det lutar allt mer emot att båda sortens vändningar är okej, kanske till och med i samma manus.

Elin Säfström sa...

Den vanligaste invändningen till mitt enda utgivna manus (ungdomsboken En väktares bekännelser) är att det är alldeles för uppenbart hur det "ligger till". I stort sett alla äldre, vana läsare (läs bokbloggare) är överens om detta - medan yngre och mindre rutinerade läsare faktiskt i hög grad tycker att slutet är extremt överaskande. Detta betyder ju att jag "lyckas" vad gäller min tilltänkta målgrupp (12-15 år), men det betyder också att jag brister i min erfarenhet. För jag inser att jag skriver för en läsare som är lika "trög" som jag själv, och jag ger sannerligen utplanterade ledtrådar hela tiden. Jag har nog satsat lite väl hårt på det där med att ge läsaren en chans att tänka ut saker och ting själv, har jag förstått. Det är bara så himla fräckt - och ganska enkelt - att INTE ge några hintar. Hoppas på att blir bättre på detta med åren.

Vad försöker jag säga? Jo, det beror faktiskt på läsaren också, vad som är "lagom". Men hantverket är inte enkelt, inte på något sätt.

Annika sa...

Elin: Intressant det där med att lyckas vad gäller målgruppen men att de utanför målgruppen tyckte det var lite för uppenbart. Men man skulle ju kunna säga att du lyckats strålande med att hålla kontraktet med dina tänkta läsare :) Jag gillar hintar och tappar intresset utan dem, alltså på riktigt, jag blir rätt sur av att förväntas läsa hundratals sidor utan att tänka själv, och bara serveras allt på slutet.
Helena och Kristina är inne på att båda sortens vändningar är okej, och jag tror att jag ska anamma det lite i mitt manus, att vissa vändningar är hyfsat uppenbara, samtidigt som andra döljs lite bättre. Kommer dock aldrig att göra det totalt oväntade (typ from dusk till dawn).

skrivalasaleva sa...

Det där utdragna jaha-andet är nog en sort jag gillar när jag läser själv. Läser ju sällan böcker vars syfte är att skapa det där wowandet eller jaha-andet, men när det väl händer vill jag inte bli totalt överraskad heller. Det gäller ju att känna att en hänger med liksom, men utan att sitta med alla svar själv. ;)

Annika sa...

Skrivaläsaleva: låter ju betryggande att fler gillar utdraget jahaaa :) När jag skriver är jag ute efter exakt det där att hänga med utan att sitta inne med alla svaren.

Katarina sa...

Hm, svårt att komma med några tips då jag själv är nybörjare i genren :) SÅ jag läser istället vad andra svarar. Som läsare tycker jag nog mest om de där som ni var inne på, att man inte kan förutse dem men med facit i hand inser man att man hade kunnat se det komma. De logiska. Sedan är jag en sådan läsare som faktiskt inte sitter och försöker outguess myself, för jag tycker om att bli överraskad hehe :)
Som ett sidotopic tycker jag däremot det är trist med de där baksidestexterna där det hinnas om en "killer twist" och sedan faller själva twisten platt. Besvikelsen!

Annika sa...

Katarina: ja, de där baksidestexterna/reklamen borde förbjudas! Kan förstöra en hel läsupplevelse.
Som fellow nybörjare i genren tar jag tacksamt emot alla synpunkter på det här :) Känns verkligen som om det logiska ligger på plus här i kommentarerna :)

Marie: Mitt skrivliv sa...

Intressant inlägg! Jag gillar att känna mig lite smart och få vara med hela vägen. Tycker inte om någon hittepå-vändning som tas ur luften för att bli så otrolig som möjligt. Tycker du väljer helt rätt linje! Filmen "De misstänkta" har också lite samma kvalitéer som Sjätte sinnet och Gone Girl, den går bara att se en gång och bli överraskad, så att säga 😄

Annika sa...

Marie: De Misstänkta har jag inte sett, men blir nog tvungen nu :)
Skönt att någon fler tror att jag är inne på rätt linje, då jag känner (ehem...) lite tvivel just nu (mycket tvivel). Men det är kanske normalt under sluttampen av råmanusfasen?

Marie: Mitt skrivliv sa...

Oh ja, tvivel är ett måste - då vet du att du är på heeelt rätt väg! Kämpa! 😊

Annika sa...

Marie: Tvivel - grunden till varje stort författarskap :-D