onsdag 1 mars 2017

Ett succérecept, samt mycket grå vildmark.

Har lyssnat på en bok som nog måste ses som något av en succé, författaren är debutant och boken har slagit internationellt samt filmatiserats. Skulle tro att boken kan kategoriseras som relationsdrama, eller möjligtvis war fiction.

 

Grejen är den att jag rent objektivt kan säga att hantverket i den här boken inte är det bästa. Bevisföring:

·         Det inleds med en stark prolog, följt av inte mindre än nio kapitel fyllda med infodump. Eventuellt är all den här bakgrunden tänkt att göra berättelsen storslagen, men får bara till följd att den egentliga historien aldrig kommer igång.

·         Berättarrösten är mycket närvarande samt allvetande, and not in a good way. Jag tappar helt den röda tråden under långa stunder när berättarrösten mal på om helt oväsentliga saker.

·         Gestaltningen är så där, mycket tell och lite show.

·         Språket är klyschigt och jag tror inte enbart att det beror på översättningen.

 

Helt enkelt finns där mängder av nybörjar”fel”, och jag frågar mig hur denna bok kunde bli (1) antagen, och (2) en sådan succé. Receptet är ganska tydligt:

·         Miljöerna (särskilt den där det mesta utspelar sig) är fantastiska.

·         Författaren har nördkunskaper om något ganska ovanligt, och där är skildringarna klockrena.

·         Grundidén är toppen, och storyn så pass engagerande att man orkar till slutet trots allt.

·         Slutet i sig är det bästa med hela boken, vilket ju måste vara något av en bedrift.

 

Kanske är det inte svårare än så; har man något att berätta spelar det där andra mindre roll för den vanliga läsaren. Gör man sig själv en otjänst genom att i det närmaste fixera vid det skrivtekniska? Kan det vara så att den breda massan föredrar den här berättade stilen?

 

 

I övrigt har jag varit väldigt långt västerut idag, i en dal mellan fjällen. Så. Mycket. Nysnö. Blev på fullt allvar tvungen att vänta in en man med snöslunga på traktorn för att ta mig upp från ett av mina arbetsstopp. Fotat från min bil:


8 kommentarer:

Carina Deckner sa...

Vinter på riktigt...*suck*

Helena sa...

Oj vilken bok... Kanske gör den sig bättre som ljudbok än om man själv måste plöja den manuellt?

Annika sa...

Moster C: Just nu skulle du faktiskt kunna få några kubikmeter snö av mig, helt gratis :-)

Annika sa...

Helena: Jag lyssnade i bilen, och då funkade det, men hade nog helt ärligt inte orkat läsa klart om jag suttit med en bok. De där första kapitlen var tunga!

Bara hittepå sa...

Vilken dålig koll jag har - jag saknar verkligen minsta susning om vilken bok det skulle kunna vara.

Det är ju onekligen så att en riktigt bra historia kan uppväga bristande struktur, gestaltning, språk osv. Det innebär ju inte att boken du läste inte hade kunnat vara ännu mycket bättre om de andra delarna också hade varit mer polerade. Kanske hade den då varit så känd att till och med jag skulle fatta vilken bok du syftar på? :D

Samtidigt finns det så klart en risk att skrivande människor överskattar vikten av allt det skrivtekniska, just för att vi själva gillar att grotta ner oss i det. Om jag ser rent krasst på det, så är det kanske till exempel så att alla de timmar jag tillbringar med att komma fram till exakt rätt ordval inte nämnvärt kommer öka mina chanser att bli utgiven. Men å andra sidan är just den delen av skrivandet bland det bästa jag vet och om jag slutade sträva efter att skriva en text som jag själv är riktigt nöjd med, så vet jag inte om jag skulle vilja fortsätta.

Annika sa...

Bara hittepå: Jag känner likadant, det är språknörderiet som delvis driver mig till att skriva, och jag skulle aldrig fortsätta utan det! Att sitta en lång stund och fundera över en formulering, för att till slut hitta den rätta; det är nog bland det bästa jag vet :)
Försöker inte var mystisk med boken, bara det att jag är sååå obekväm med att kritisera något offentligt, och kanske allra helst för att jag vet att den här boken är så älskad att jag är rädd att någon ska känna sig illa till mods om de gillat. Försökte bara se om det gick att föra ett resonemang utan att namnge bok och författare, och jag tänker att resultatet blev "så där" :-D

Eva Karlsson sa...

Förr kunde jag sluka böcker som jag i dag uppfattar som undermåliga när det kommer till språkbehandlingen. Storyn och ämnet var det viktigaste. Numera när jag har mer kunskaper i skrivandet är språket lika viktigt, om inte det viktigaste, och jag tror inte att man gör sig själv en otjänst vid att "fixera" sig det skrivtekniska. Det är ju det som är så roligt. Jag tror heller inte att det skulle kännas bra om jag nöjde mig med ett okej språk om jag visste att om jag hade tagit mig tiden så att det blivit mycket bättre.

Annika sa...

Eva: Har samma upplevelse av att böcker jag gillade förr faller platt idag. En av anledningarna till att jag sällan läser om, utan föredrar att ha dem bevarade ljust minne :)
Håller med om att det språktekniska är viktigt och roligt! Och att just ta sig tiden att nörda ihop över språket är nästan det jag gillar allra mest med skrivet!