lördag 4 mars 2017

Sjuk och Twilight.

När mamman är sjuk brukar min familj göra det enda rätta; nämligen att åka bort. Så, denna helg är jag ensam och horisontell. Håller på att se igenom alla Twilightfilmer. Det är väldigt mycket Twilight. På sätt och vis tycker jag att filmerna är lite jobbiga, och kanske beror det på att jag tyckte om böckerna? När jag har det tungt, eller är trött på något vis, då brukar jag läsa YA. Twilightböckerna läste jag under en väldigt tung period, och lyckades faktiskt bli så pass distraherad att jag började må bättre. Så, de där böckerna kommer alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta.

Trots att jag inte är helsåld på filmerna, så har de några klara kvalitéer. Till exempel är castingen suverän tycker jag (även om folk gnäller på den, I know!) och jag gillar särskilt den där klicken "populära" ungdomar med Anna Kendrick i spetsen. Är det inte lite fint att de (1) faktiskt ser unga ut, och (2) inte är en grupp fotomodeller utan att de helt tydligt är populära pga andra kvalitéer som det ju ofta är i verkliga livet.

Pappan är en annan favorit. Bellas pappa alltså. Gillar hans tystlåtna lite uppgivna pappande.

Där finns, trots glesbygd, inte en enda Hillbilly-kliché. Ovanligt, på gränsen till nyskapande.

Sen så gillar jag skildringen av urbefolkningen, och deras relation till "det övriga samhället". Nu är det inte själva varulvsgrejen som jag menar, utan snarare att de som representerar urbefolkningen förvisso är tydligt just en del av den, det finns en viss spänning mellan dem och de andra invånarna i Forks, men ändå interagerar man med de andra i området på ett naturligt sätt. Som när Jakob och de andra dyker upp på den där stranden i ettan, och ingen reagerar med mer än ett "Hej!" och så hänger man lite tillsammans utan att tillvaron vänds upp och ner.

Hela världen vet vad den amerikanska urbefolkningen har utsatts för och jag tycker det är skönt att se på dem skildras som starka, smarta och en del av samhället.

Fascinerande också att vi svenskar ofta vet mer om den amerikanska urbefolkningen än vår egen. Kanske en stor anledning till att samer och deras relation till andra svenskar ofta skildras väldigt märkligt i svensk populärkultur. Samebyn är ju till exempel inte en fysisk by för samer att bo i, som reservaten i Amerika, utan en ekonomisk förening för renägande, och där de flesta samer inte är medlemmar.

Nog om detta, nu ska jag jobba med mitt manus en stund, i tystnaden. Ha en fortsatt trevlig helg, alla!

8 kommentarer:

Elin Säfström sa...

Har inte ens funderat på att läsa Twilightböckerna förrän nu, när jag läser ditt positiva omdöme.

Marie: Mitt skrivliv sa...

Vilken väluppfostrad familj du har 😄
Intressanta reflektioner! Är själv ett Twilightfan, det är en snygg nyproduktion av Romeo & Julia, med en twist mormonism - om det ens är ett ord... Såg alla filmer i rad med sambon (hans idé, tro det eller ej 😄) för våra helger sedan.
Läste att Charlotte Cederlund fått kritik eftersom hon skrivit om samer, fast hon inte är same. Har läst första boken och den var bra, serien skulle kunna bli en internationell hit. Men samtidigt förstår jag att exotiseringen blir ett problem. Har du läst Middagsmörker? Gryningsstjärna har väl nyss släpps. Du kanske läst den också iofs?

Annika sa...

Elin: Läs och bli en fjortis för en stund :)

Annika sa...

Marie: Har inte läst Charlottes böcker, men hört/läst flera intervjuer med henne och jag tror att hon kommer undan med exotism (om det är så i hennes böcker?) bara för att hennes uppsåt är så gott! En blivande superstar och som jag förstått det sjukt påläst om mytologin, men kanske inte lika om det vardagliga? Blev sugen på att läsa nu faktiskt!
Min familj är mycket väluppfostrad, dom vet att jag vill vara ifred när jag är sjuk :-)
Är framme på sista filmen nu, stirrig men ändå väldigt nöjd! Gillar din sambos initiativ :)

Helena sa...

Usch då, krya på dig!

Annika sa...

Tack Helena :)

skrivalasaleva sa...

Filmerna faller rätt platt kan jag tycka i jämförelse med böckerna. Som sig ju ofta är. Men jag tycker de är bra. Inte mer. Böckerna. De två första speciellt är lysande. Trean som jag håller på med nu (snart färdigläst) tycker jag breder ut sig lite väl mycket. Dialogerna - som jag oftast älskar - tycker jag tar jättemycket plats. Men, jag gillar att första filmen gjordes så där independent-aktigt. Den är lågmäld, klok och snygg. Och, ja castingen gillar jag med!
Krya på dig!

Annika sa...

Skrivalasaleva: Ja, exakt, ettan är outstanding av filmerna tycker jag, och har inte kunnat sätta fingret på varför riktigt. Men det är hela indipendentkänslan jag gillar så klart! Kom på att jag gillar filmmusiken också, inte för att det är min musiksmak riktigt, men alla fem filmerna låter annorlunda än annan film, och där finns föredömlig brist på stråkar :)
Det är nog ofta så, att böcker man tyckt om faller rätt platt som film. Beror nog på att den där bilden man skapat i huvudet sällan eller aldrig stämmer överens med filmskaparens bilder.
Tack för krya, mycket bättre idag :)