onsdag 8 mars 2017

Under skrivpaus när jag borde låta manuset vila, men ändå vill peta i texten.

”Pingel int!”

Det ett lokalt uttryck från min hemort i Norrbotten, och något man säger till ett barn som petar på sådant hen inte borde peta på, kanske i en butik eller på besök hemma hos någon.


Ibland önskar jag att någon kunde stå där och vakta på mig, kontrollera så att jag inte slår upp datorn och öppnar dokumentet.

 

Vakten: *Sträng blick när jag närmar mig arbetsplatsen*

Jag: ”Men jag ska bara…”

Vakten: ”Pingel int!”

Jag: *Backar skamsen ut ur kontoret*

 

Jag kan dock tycka att det är trevligt med planlöst petande bland orden, att lite kravlöst fylla igen luckor som behöver tätas. Bara det att jag inte är säker på om det är det bästa för texten eller mig själv att jag gör så. Hittills har jag klarat mig utan vakt, men det tär på självkontrollen.

15 kommentarer:

Carina Deckner sa...

Tycker det låter som att du är din egen vakt :)
Själv tittar jag ut på ett vitt landskap och traktorer som plogar (!), så änge det varar....

Annika sa...

Moster C: Då ber jag att få gratulera till snön :)

Elin Säfström sa...

Hahaha! "Pingel int!" Otroligt roligt. Ska jag säga till min dotter. Och du, att peta i texten, det tror jag att den mår bra av.

Annika sa...

Elin: Haha, norrbottniskan sprider sig söderut :-D

Helena sa...

Vilket bra uttryck! Låter så sjukt mysigt också, det där med att umgås med sin text helt kravlöst och planlöst :) Tror det är bra uppladdning inför vad som komma skall. Samtidigt förstår jag helt tanken med att ta en paus för att se det med nya fräscha ögon sen. Svårt val! Hade du planerat hur lång pausen skulle vara?

Annika sa...

Helena: Uttrycker funkar klockrent :)
Planerar att börja redigera den 20/3, om jag kan hålla mig så länge :) Bläddrar lite i texten på telefonen ibland, utan att ändra något, som en medelväg.

Helena sa...

Ah, då är det ju verkligen inte långt kvar nu. Typ bara en vecka lite drygt :/

Men du vad jobbigt att läsa texten utan att kunna redigera, det lät riktigt hemskt tycker jag...

Annika sa...

Helena: Som att lukta i en godispåse utan att få smaka... måste sluta med det :)

Helena sa...

Haha, ja måste hålla med dig i den bedömningen. Tror jag kommer drömma mardrömmar om detta inatt :/

Katarina sa...

Haha vilket kul uttryck. Och det låter lite fint med. Melodiskt liksom. 😀
Tycker alltid det är värst/svårast de första dagarna när man sagt åt sig själv att inte röra texten. Efter en vecka går det lättare. Vanan är väl bruten då.

Bara hittepå sa...

Gillar också uttrycket. :)

Kanske kan det vara en idé att göra några mindre skrivövningar? Jag återvände till min gamla favorit The Right to Write av Julia Cameron och gjorde några uppgifter därifrån medan jag väntade på svar från lektören. Tycker ofta det är lättare att skaffa distans genom att skriva om något annat, än att bara vänta.

Annika sa...

Katarina: Dialekten i min hemort är ganska melodisk :)
Har aktivt försökt bryta vanan med att läsa i stället, fungerar faktiskt :)

Annika sa...

Bara Hittepå: Uttrycket fungerar bäst serverat med neddragna ögonbryn :)
Skrivövningar är ett bra tips, har gjort något liknande när jag läst nu under veckan så att jag gått tillbaka till kapitel jag tyckt om och försökt bena ut ”Elemental Genre” (snott från Writing Excuses säsong 11, skitbra!) och sedan funderat över vad det var som fungerade (och vad som fungerade mindre bra).

Eva Karlsson sa...

Underbart uttryck :-)
Nå, hur har det gått detta första dygn?
Din berättelse låter väldigt spännande. Ser fram emot att få läsa så småningom. Har du förresten bestämt en titel?

Annika sa...

Eva: Ja, jag gillar det :)
Jodå, jag håller mig undan texten, distraherad av läsning.
Har ingen titel ännu, tycker att det är så svårt! Ett ord, flera ord, eller något mittemellan...?