fredag 9 juni 2017

Alltså, de där Korpringarna!

Under skrivpausen har jag läst klart Odinsbarn, första delen av Siri Pettersens trilogi Korpringarna. Är nu en dryg tredjedel in i del två, Röta, och känner mig förvånad över vilken väg handlingen har tagit. Förvånad på ett bra sätt, måste tilläggas.

 

Jag gillar verkligen det här, och då kommer det från en person som normalt inte alls läser fantasy. Jag har lyssnat och läst parallellt, och det har fungerat över förväntan, kanske mest för att uppläsaren LÅTER som jag tänker mig att huvudpersonen Hirka ser ut. Det finns inte ett spår av jobbig överdramatisering i uppläsningen, och det gör lyssningen väldigt behaglig tycker jag.

 

Siri Pettersens språk är avskalat och korthugget, och fast jag inte vet om jag egentligen helt faller för det, så är det mycket smittsamt. Så smittsamt faktiskt, att jag inte klarade av att läsa/lyssna under skrivperioden utan att själv börja uttrycka mig korthugget.

 

Jag tänker inte skriva något om handlingen då jag inte vill spoila, men kan väl tillägga att idén för världsbygget är sjukt snygg. Jag önskar att det var jag som kommit på det här, kan man säga.

 

Jag har ingen aning om vad andra människor kommer att älska att läsa, så jag kommer inte att propsa på läsning här. Kan bara konstatera att jag ääälskar Korpringarna, och kommer att bli tvungen att ta fler skrivpauser för att kunna läsa färdigt hela trilogin.

8 kommentarer:

Carina Deckner sa...

Det är häftigt när man kommer på sig själv med att gilla nåt så där extra

Eva Karlsson sa...

Tack för tips! Har nu hört om Korpringarna från flera håll, och enbart hyllningar, så nu laddade jag ner den första boken. Det lär dröja, jag är ovan vid fantasy, och jag ska lyssna på lite fler researchböcker först. Men någon gång ska jag provlyssna. Ska bli spännande.

Annika sa...

Carina: Ja, det känns lite som att vara tillbaka i bokslukaråldern!

Annika sa...

Eva: hoppas du också får en fin läs/lyssningsupplevelse du med :)

Bara hittepå sa...

Norgetemat fortsätter ser jag. :) Jag ligger ju som vanligt hopplöst efter i den svenska bokutgivningen men Pettersen har funnits med på att-läsa-listan ett tag och jag tror minsann du flyttade upp henne ytterligare några snäpp nu.

Och förresten det där med att smittas av någon annans språk, det kan ju vara både bra och dåligt. Inte så lyckat om det låter konstlat eller som en blek kopia kanske, men det kan ju nötas ner med tiden och bli ens eget.

Annika sa...

Bara Hittepå: haha, ja, Norgetemat håller i sig :)
Ens språk är nog egentligen en personlig mix av influenserna man utsatts för. Men här blev det tragisk blek kopia :-D

skrivalasaleva sa...

Sådana läsupplevelser ska man ta vara på. Jätteroligt att du hittat något du verkligen gillar. Får kanske ta en titt på den där serien, även om jag har så svårt får omslaget med den avhuggna... svansen? Vill gärna att jag har något snyggt att titta på också ;)

Annika sa...

Skrivalasaleva: Svansen på omslaget är verkligen grose, det håller jag med om. Innehållet i boken är desto bättre :)